Gammal? Jag?

Pumps




Efter att ha orkat vara vaken till 02:30 i fredags och Platå med avslut på Burger King i lördags så trodde jag i min enfald att mina sedan tidigare insamlade vuxenpoäng kanske kunde reduceras en aning. Insåg ganska snart att detta kommer inte att ske. Kvällen på Platå började oerhört trevligt. Hade blivit inbjudna av våra vänner Linda och Andreas för att fira East FM 4 år. Kommer dit vid niotiden och möts av plockmat och minglande människor. Musiken är på en behaglig nivå för att kunna konversera med varandra utan att behöva skrika tre centimeter från örat med lite spott som följd. Detta trevliga arrangemang håller i sig till det magiska klockslaget 23:00, då öppnas dörrarna till en nu för tiden helt främmande värld för mig. Musiken höjs till en omänsklig nivå och det väller in onyktra ungdomar som trängs för att hänga in sina jackor. Vi slår oss ner i några soffor och jag placerar en skön kudde i svanken för bekvämlighetens skull och iaktar detta spektakel. Konstaterar att jag inte har hängt med i det senaste krogmodet då tjej efter tjej stapplar in i sina skyhöga svarta pumps och sina kortkorta svarta fodral till klänningar och jag tänker: Klä på er snälla flickor, det är ju fortfarande jättekallt ute...
Med mina 10 centimeter för låga skor, min 20 centimeter för långa klänning, mitt hår med en alldelels för naturlig nyans och antagligen lite för mycket volym så kom jag fram till att det här är inte något för mig längre, ville hellre gå till något ställe där man kunde slippa en 10 meter lång kö till toaletten. Så fick det bli...
Efter en trevlig stund på Hamlet med varsin öl i ett ensamt bås utan öronbedövande musik så försökte vi in i det sista att hålla fast vid vår ungdom och avsluta kvällen med en hamburgare på Burger King.
Nu är den stora frågan om jag imorgon på min lediga dag ska gå ner på stan och inhandla alldeles för höga pumps som jag antagligen inte kommer att kunna gå i eller helt enkelt försöka hitta stolar till vårt nya bord vi fyndade igår? Ni vet nog vad svaret på den frågan kommer att bli...


 


Sälen 2010






Då var vi tillbaka i vardagen efter en veckas skidåkning i Sälen.
De första dagarna var helt fantastiska, strålande sol, ett par minusgrader och helt underbar skidåkning. Leah stortrivdes i skidskoaln och Nellie sov mest hela tiden. Ett traditionsenligt besök på bästa restaurangen Lammet & Grisen, tackar min givmilda far för detta.  
Dramatisk vändning i onsdags, fick tillbringa dagen antingen hängandes över toaletten eller utslagen i sängen. Verkade ha åkt på en släng av magsjuka eller något liknande och blev livrädd för att smitta ner de andra och våndades över tanken att kanske få tillbringa resten av veckan i sängen. Nu hade även bästa luffarna Mackan och Benny anlänt men jag fick snällt vänta med att umgås med dem.
Tackar min kära syster för all hjälp med handsprit, blåbärsoppa mm.
Dagen efter var allt som bortblåst och jag mådde prima igen. Lät bli backarna och gjorde ett tappert försök tillsammans med far på längdåkningsskidor istället, vilken syn... Kände mig som Bambi på hal is till en början och insåg ganska snart att jag var alldeles för varmt klädd. Vilket träninspass det blev... puh. Det här med Vasaloppet verkar ju helt galet... 9 mil! Vi åkte 4 kilometer och kunde knappt gå efteråt. (skyller på att jag var sjuk dagen innan).
Fredagen började inget vidare då Pappas handbroms pajade. Fick bli bärgning till verkstaden för att röja bort allt trasigt så vi i alla fall kunde ta bilen hem. Tråkigt men tyvärr sånt som händer. Det var även dagen med sämst väder, snöblandat regn... Fick ju i alla fall tillfälle att testa om våra kläder klarade av detta blöta väder.
Lördagen som fick bli vår sista skiddag började med storm... Åkte upp till toppen och var glad att jag inte vägde mindre då jag skulle ha riskerat att blåsa iväg. Som tur var så blev dagen bara bättre och bättre, molnen blåste bort och det blev ännu en strålande solig dag. Åkte som om jag aldrig skulle få stå på ett par skidor igen. Framåt eftermiddagen skakade mina ben så pass mycket att jag blev tvungen att ge upp. Sista åket fick jag stanna i backen flera gånger för att överhuvudtaget orka ta mig ner. Snacka om valuta för pengarna.
Som ni förstår så är vi helnöjda med veckan. Leah blev bara bättre och bättre på skidorna för varje dag, fixade både liftar och lite snällare backar alldeles själv. Lilltösen Nellie verkade också trivas ute i friska luften.
Jättekul med sällskap av Benny och Mackan, alltid lika kul att träffa er.
Hann även träffa fasterAnnette & Göran, jättekul.  
Hade så gärna velat att Henke hade varit med så efter en vecka var det riktigt skönt att få komma hem till honom igen men nu kommer det att vara tomt utan småtjejerna istället.
Tack snälla pappa för en jättehärlig skidsemster.



RSS 2.0