Morsdag


Och då var det dags att genomlida den andra morsdag utan mamma... Har visserligen inte varit lika jobbigt som förra året då det kändes som knivar som skar i mig så fort man såg eller hörde ordet morsdag, men man blir smärtsamt påmind om saknaden även i år.





Kolmårdens djurpark

Råkade stava Kolmården fel häromdagen och då är det ingen dans på rosor att bo ihop med en svensklärare, fick mig en fin uppläxning, ha ha... men nu kommer jag i alla fall inte göra om det misstaget.

Besökte i går Kolmårdens djurpark tillsammans med Henke, Jossi, Leah & Nellie. Tyvärr alldeles för mycket folk men vädret var kanon så kunde man bara stå ut med lite sår på hälsenorna av alla dessa vagnar så fanns det inte mycket att klaga över.
Leah går i sin mosters fotspår och har redan gett sig upp i en bergodalbana, visserligen med en skräckslagen min under åkturen men glad och uppspelt efteråt... duktig tjej det där.
Nellie verkade nöjd över att vara ute och få mat lite då o då, inga klagomål från lilltösen vad vi kunde märka.
Efter en hel del promenerande, björnar, tigrar, vargar, sälar, flodhästar, apor, zebror m.m. så avslutade jag, Henke och Leah besöket med en tur i linbanan. Som sagt, mycket folk men för övrigt en otroligt mysig dag. Tack snälla sys för det.



Kom hem helt utslagna (som vi har en tendens att bli efter en dag utomhus), hade tänkt att fixa årets grillpremiär. Började aningen för sent, var nämligen redan hungriga när vi hade bestämt oss för vad vi skulle äta. La ner nästan en timme åt att försöka hitta vår grilltändare, insåg att den inte fanns, Henke far iväg till macken och köper tändvätska istället och får igång grillen tillslut. Ser ut att kunna bli bra tills glöden helt plötsligt till vår stora fasa slocknar... *suck* ... Stirrar på grillen matta av hunger och utan några trevliga ord så plockar vi ihop vår fläskfile, går in och låter stekpannan avsluta jobbet. När maten är klar visar det sig att vi har vänta så länge att vår hunger är som bortblåst och känner istället ett lätt illamående. Ja så gick vår grillpremiär. Fördelen är ju att nu borde det i alla fall bara bli bättre...  


Kurs och åter kurs

Då var det dags för ännu en tripp till Stockholm. Tredagars kurs i ledarskap. Var uppe förra veckan på vinkurs, då bestod hela dagarna av provning efter provning av viner i alla olika stilar. Visade sig tyvärr att jag har skapat en dyr smak sen jag började på systembolaget men det är väl så det funkar. Man får helt enkelt köpa dyrare men mindre nu för tiden och det skadar ju inte.
Dom här dagarna kommer istället handla om kroppsspråk, presentaktonsteknik, pedagogik m.m. Helt olika kurser men nyttiga båda två.
Vårt lärcenter ligger ute på en ö i Stockholms skärgård med Finlandsfärjorna glidandes förbi precis utanför fönstret när vi sitter och njuter av all fantastisk mat man brukar blir bortskämd med.
Det kommer nog att bli tre intensiva men roliga dagar.


Sms

Vaknade idag och kände inte alls för att gå upp, ville bara sova bort hela dagen. Misstänkte att det var något jag drömt som påverkade mig men kan inte komma ihåg vad. Gick upp och åt frukost men kände mig bara ledsen. Av någon anledning fick jag för mig att leta upp min gamla mobil, satte i mitt sim-kort och där var dom, alla gamla sms från mamma och allt bara brast. Jag läste och läste och tårarna ville inte sluta rinna. Där stod att hon hade de finaste, underbaraste döttrana man kunde önska sig, hon berättade hur det var på deras resa i Skottland, att hon testat en god öl och shoppingdagar i Ullared. Sen började sms:en handla mer om sjukhusbesöken, vad läkarna hade sagt och resultaten från alla prover. Efter det fanns det inga fler från mamma men däremot från alla våra underbara vänner och släktingar som tänkte på oss och ställde upp hela tiden. Vet inte om jag kunde ta till mig allt då men nu när jag läste dom 1½ år senare blev jag alldeles rörd över alla fina och tröstande ord vi fick.
Trots att det har gått en tid så kommer det dagar när saknaden bara sköljer över mig och man grabbar tag i det man har kvar för att minnas hur det var när hon fortfarande fanns hon oss.
Minnen och många många tårar var vad jag behövde idag.


Vadstena

Har varit och besökt min nya arbetsplats i Vadstena. Kände mig oväntat lugn på vägen dit men det här med att pendla är något nytt för mig. Inte den smidigaste väg man kan hitta men jag tror nog att det kommer att gå bra. Butiken är just nu ett enda stort byggkaos men när jag börjar så kommer jag till en fin ombygd butik. Välkomnades med en jättekram av nuvarande butikschef och all personal var där så jag fick hälsa och prata med alla. 

Det här är verkligen en utmaning som jag aldrig har varit i närheten av tidigare men jag känner mig redo och bara längtar efter att få börja.

RSS 2.0