emsve

Och då var det dags att genomlida den andra morsdag utan mamma... Har visserligen inte varit lika jobbigt som förra året då det kändes som knivar som skar i mig så fort man såg eller hörde ordet morsdag, men man blir smärtsamt påmind om saknaden även i år.

Vaknade idag och kände inte alls för att gå upp, ville bara sova bort hela dagen. Misstänkte att det var något jag drömt som påverkade mig men kan inte komma ihåg vad. Gick upp och åt frukost men kände mig bara ledsen. Av någon anledning fick jag för mig att leta upp min gamla mobil, satte i mitt sim-kort och där var dom, alla gamla sms från mamma och allt bara brast. Jag läste och läste och tårarna ville inte sluta rinna. Där stod att hon hade de finaste, underbaraste döttrana man kunde önska sig, hon berättade hur det var på deras resa i Skottland, att hon testat en god öl och shoppingdagar i Ullared. Sen började sms:en handla mer om sjukhusbesöken, vad läkarna hade sagt och resultaten från alla prover. Efter det fanns det inga fler från mamma men däremot från alla våra underbara vänner och släktingar som tänkte på oss och ställde upp hela tiden. Vet inte om jag kunde ta till mig allt då men nu när jag läste dom 1½ år senare blev jag alldeles rörd över alla fina och tröstande ord vi fick.
Trots att det har gått en tid så kommer det dagar när saknaden bara sköljer över mig och man grabbar tag i det man har kvar för att minnas hur det var när hon fortfarande fanns hon oss.
Minnen och många många tårar var vad jag behövde idag.