Stockholm marathon

4,2 mil... Ni hör ju hur långt det låter. 35:an mellan Linköping och Åtvid är inte ens så lång och den sträckan kan verkligen kännas seg när man sitter i bilen. Skulle aldrig komma på tanken att springa så långt men uppenbarligen finns det oväntat många personer som tydligen ser ett nöje med detta och min älskade sambo tillhör visst den skaran.

Vi åkte upp till vår huvudstad fredageftermiddag, checkade in på hotellet som visade sig vara riktigt prisvärt. Mycket centralt läge och dessutom en takterass från rummet, att vi sedan knappt kunde röra oss inne i rummet hör inte hit. Vi lämnade vår packning och gav oss iväg för att hämta ut nummerlappen och käka gratis pasta. Av en ren slump råkade Henrik köpa ännu ett par nya löparskor till hans gedigna samling men dessa fick snällt vara kvar i sin förpackning till en annan gång.
Somnade tidigt för att stiga upp skapligt lördagmorgon och njuta av hotellfrukosten. Henrik var noga med vad han åt, jag vräkte i mig. Krävs mycket energi att heja. Gav oss sedan iväg till starten och möttes av en härlig doft av tigerbalsam och liniment. Mycket imponerande med ett så stort arrangemang, man slussas hit, man slussas dit, värdesaker lämnas in där, kläder här osv...  Henke kände fortfarande av sin förkylning men envis som han är och all träning som låg bakom så gav han det en chans. Jag lämnade honom och hittade en bra plats för att se starten. Helt omöjligt att hitta honom bland alla dessa människor så jag pinade iväg till första stället jag hade sett ut på kartan (4km). Missade honom där också så jag traskade vidare i högt tempo till 12km och gav mig tusan på att jag skulle hinna se honom och den här gången lyckades jag. Han såg oförskämt pigg ut med ett stort leende. Skyndade mig tillbaka till första stället för att hinna se honom under andra varvet (29km). Lyckades hitta honom i röran av löpare och tyckte fortfarande att hann såg pigg ut, dock inget leende på läpparna längre. 
Frusen och ont i fötterna så begav jag mig tillbaka för att se målgången på Stockholm stadion, maffig arena. Kände att det kanske inte var läge att klaga på att jag hade ont i fötterna och träningsvärk från min löprunda på 5 km två dagar tidigare. Hade nog inte fått något medlidande. 
Hittade en bra plats precis framför målgången. Såg med stor beundran på alla människor som tog sig i mål och ser tillslut 17022 Henrik Karlsson passera mållinjen och jag känner mig fånigt stolt över min underbara pojkvän.
Han var fullständigt utpumpad efter de sista 5km som han beskrev som en ren mardröm men herregud han klarade av att springa 4,2 mil, helt galet bra gjort. 

Det tog inte ens en vecka innan han anmält sig till nästa stolleprov. Lidingöloppet nästa. 3 mil i terräng. Ja varför inte?



Gratis pasta




Nya skor ska testas




Känna av temperaturen på vår lyxiga takterass från hotellrummet




Spanar in målet




Redo




Starten




MÅL!




Firar med en god alkoholfri öl




Sliten men nöjd




Mysig fot




Härligt stel dagen efter. Det var inte svårt att se på stan vilka som sprungit dagen innan.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Ja han var sjukt duktig.... OCH galen...

2011-06-06 @ 17:46:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0