Snökaos

Det står mycket i tidningarna om snökaos och snökanoner osv. Svårt att förstå vad det handlar om när man sitter tryggt i Linköping med bara några cm snö på marken men tro mig, i torsdags fick jag känna på ordentligt vad en snökanon innebar.
I onsdags åkte jag ner till Oskarshamn för ett 2-dagars möte. Dit gick det hur smidigt som helst, ca 2h 10min i bilen. Däremot skulle vi ta oss hem i torsdags. Vi konstaterade när vi satte oss i bilen ca 16:30 att det nog hade vräkt ner över 1 dm snö på bara 1h. Vi påbörjade vår färd hemåt och utan att överdriva så klassas nog den färden som en av mina värsta bilupplevelser någonsin. Gud va skönt att inte jag kör var det första jag tänkte när vi kom ut på vägen och insåg att sikten var noll. Vi satte på radion och läste i våra telefoner, det rapporterades om olycka efter olycka och efter 2 mil krypkörandes i ovädret så nådde vi den första olyckan. En lastbil som bara minuten före vi kom fram kommit över på vår sida och blockerade större delen av vägen. Lyckades snirkla oss förbi lastbilen men hann bara några 100m innan det tog tvärstopp. Nu var det flera lastbilar som kört av och blockerade hela vägbanan i båda riktningarna. Vi fick helt enkelt vända och köra tillbaka igen. Kl 18:30 var vi alltså tillbaka i Oskarshamn igen och fyllde våra magar med lite mat så vi skulle orka ta oss hem via andra vägar.
Med ny energi gav vi oss ut i ovädret igen. 
Helvete, jag ser ju ingenting. Det var de få ord som kom med jämna mellanrum från vår kämpande chaufför.
Jag märkte att jag ångrade vad jag hade tänkt när vi lämnade Oskarshamn första gången, jag tyckte inte längre att det var skönt att inte jag körde. Det var nämligen värre att sitta i mitten i baksätet och se allting utan att ha kontroll över körningen. Min kollega räddade mig genom att han letade upp sudoku på sin mobil och sa att mig att spela istället för att stirra på den obefintliga vägen. 
Det tog lång tid men sakta sakta närmade vi oss Linköping och när vi bara hade ett par mil kvar slutade ovädret tvärt. Fortfarande halt men det snöade inget och verkade inte som att det hade gjort det heller. Pustade ut en smula och tänkte att vi kommer nog trots allt kanske ta oss hem i alla fall. 
Mitt lugn blev inte långvarigt då vi möter en bil som kör mitt i vägbanan och prejar ut oss. Vi kör på en snöpinne men lyckas sladda upp på vägen igen. 
Efter det blev det tack och lov inga större incidenter. Vi var hemma kl 21:30 och ärligt talat så har jag nog aldrig tidigare känt mig så lättad när jag klivit innanför dörren. 
Den hemfärden kan summeras i ett enda ord... mardrömsresa! 
 
   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0