Festival och studentfirande

Bättre sent än aldrig brukar man ju säga... De flesta kanske har sin festivaldebut bra många år tidigare än jag men någon gång ska vara den första. Valde en festival som varken jag eller Henrik hade valt att besöka om det inte hade varit för min gamla kärlek till bandet System of a down. Kom kanske undan med mina svarta tajta jeans men för övrigt hade vi alldeles för få tatueringar, nitar, smink, nätstrumpbyxor och allt vad hårdrocken har att erbjuda. Har alltså besökt Metaltown i Göteborg.
Tots vår enorma brist att passa in och den svaga doften av mariujana så var vi minst lika nöjda som alla andra.
Otrolig konsert som jag kommer leva på länge.



Samma dag som min festivaldebut så tog även kusin Elin och kusinbarn Hampus studenten.
Såg självklart till att vi hann hem till Elins studentfirande i lördags. Har fortfarande svårt att förstå att hon är klar med gymnasiet men det är tydligen bara att acceptera att lilla Elin absolut inte är liten längre utan har nu gett sig ut i arbetslivet och förhoppningsvis flyttar in till stora staden inom en snar framtid =)
Det var som alltid oerhört trevligt och mycket god mat hos familjen Eriksson. Tackar för en trevlig eftermiddag/kväll.









Dagen efter var det dags för Hampus firande. Även den här eftermiddagen var jättetrevlig med en riktigt god tårta. Så roligt att träffa alla.

Lycka till nu Hampus och Elin...


Sliten

Okej, kan konstatera att jag inte är 18 år längre då man utan några större problem klarade av att vara uppe till kl 5 på morgonen. Är riktigt sliten idag men det är det garanterat värt efter en så otroligt rolig kväll tillsammans med fina vänner för att fira Henke.

Födelsedagar

Den 3:e juni 1931 föddes min underbara mormor.
Den 3:e juni 1981 föddes min fantastiska sambo.
Den 8:e juni 1980 föddes den bästa systern.

Den här helgen har alltså gått i födelsedagarnas tecken.

Inledde firandet i fredags på Henkes 30-årsdag med att inviga vår sommarstuga. Fixade och fejade och avslutade dagen med en flaska champagne och promenad ner till Bråviken.




Lördagen ägnades åt mormors 80-årsfirande.
En mycket trevlig eftermiddag med släkten och brända axlar på köpet.




Söndagen var det återigen Henrik som stod i centrum. Kärt besök av våra familjer för att fira 30-åringen.




Plötsligt var det måndag och min kära systers tur att bli firad. Dock två dagar för tidigt. Tyvärr har jag inga bilder från 31-årsfirandet men hade förstås en mycket härlig eftermiddag.
Jättemysig helg med massor av tårta.




Stockholm marathon

4,2 mil... Ni hör ju hur långt det låter. 35:an mellan Linköping och Åtvid är inte ens så lång och den sträckan kan verkligen kännas seg när man sitter i bilen. Skulle aldrig komma på tanken att springa så långt men uppenbarligen finns det oväntat många personer som tydligen ser ett nöje med detta och min älskade sambo tillhör visst den skaran.

Vi åkte upp till vår huvudstad fredageftermiddag, checkade in på hotellet som visade sig vara riktigt prisvärt. Mycket centralt läge och dessutom en takterass från rummet, att vi sedan knappt kunde röra oss inne i rummet hör inte hit. Vi lämnade vår packning och gav oss iväg för att hämta ut nummerlappen och käka gratis pasta. Av en ren slump råkade Henrik köpa ännu ett par nya löparskor till hans gedigna samling men dessa fick snällt vara kvar i sin förpackning till en annan gång.
Somnade tidigt för att stiga upp skapligt lördagmorgon och njuta av hotellfrukosten. Henrik var noga med vad han åt, jag vräkte i mig. Krävs mycket energi att heja. Gav oss sedan iväg till starten och möttes av en härlig doft av tigerbalsam och liniment. Mycket imponerande med ett så stort arrangemang, man slussas hit, man slussas dit, värdesaker lämnas in där, kläder här osv...  Henke kände fortfarande av sin förkylning men envis som han är och all träning som låg bakom så gav han det en chans. Jag lämnade honom och hittade en bra plats för att se starten. Helt omöjligt att hitta honom bland alla dessa människor så jag pinade iväg till första stället jag hade sett ut på kartan (4km). Missade honom där också så jag traskade vidare i högt tempo till 12km och gav mig tusan på att jag skulle hinna se honom och den här gången lyckades jag. Han såg oförskämt pigg ut med ett stort leende. Skyndade mig tillbaka till första stället för att hinna se honom under andra varvet (29km). Lyckades hitta honom i röran av löpare och tyckte fortfarande att hann såg pigg ut, dock inget leende på läpparna längre. 
Frusen och ont i fötterna så begav jag mig tillbaka för att se målgången på Stockholm stadion, maffig arena. Kände att det kanske inte var läge att klaga på att jag hade ont i fötterna och träningsvärk från min löprunda på 5 km två dagar tidigare. Hade nog inte fått något medlidande. 
Hittade en bra plats precis framför målgången. Såg med stor beundran på alla människor som tog sig i mål och ser tillslut 17022 Henrik Karlsson passera mållinjen och jag känner mig fånigt stolt över min underbara pojkvän.
Han var fullständigt utpumpad efter de sista 5km som han beskrev som en ren mardröm men herregud han klarade av att springa 4,2 mil, helt galet bra gjort. 

Det tog inte ens en vecka innan han anmält sig till nästa stolleprov. Lidingöloppet nästa. 3 mil i terräng. Ja varför inte?



Gratis pasta




Nya skor ska testas




Känna av temperaturen på vår lyxiga takterass från hotellrummet




Spanar in målet




Redo




Starten




MÅL!




Firar med en god alkoholfri öl




Sliten men nöjd




Mysig fot




Härligt stel dagen efter. Det var inte svårt att se på stan vilka som sprungit dagen innan.


RSS 2.0